I’m back!

Hej allihopa!
Hur börjar man egentligen ett inlägg efter 1,5 års paus? Jag antar att det bara är att köra på som vanligt. Har saknat bloggandet sista tiden, få skriva av sig och reflektera lite över sitt liv. Så jag tänkte ge det en ny chans då det alltid är härligt att dokumentera sommaren och dess äventyr. Men först måste jag skriva av mig lite om tiden som gått sedan sist.

Anledningen till den långa bloggpausen är att en kompis valde att lämna oss. Han orkade helt enkelt inte leva mer. Och det gjorde så fruktansvärt jäkla ont att jag inte orkade fokusera på något annat än att få det vardagliga livet att rulla på. Första året hade jag gråten i halsen konstant. Varje varje dag. Vissa dagar värre än andra, såklart. Bara tanken på honom fick tårarna att rinna. Och så är det även idag, men inte alltid. Att bara skriva om det nu får mig att fulgråta, men det är okej. Man måste få vara ledsen och sörja så länge det behövs. En sorg är inget någon någonsin kan ta ifrån en och alla hanterar sorg på olika vis. Troligtvis kommer det följa med resten av livet, men det är bara att lära sig leva med det. Det är ju någonting man aldrig i sin vildaste fantasi hade trott skulle hända – förlora en barndomsvän vid 26 års ålder. Alldeles för tidigt. Med jag hoppas att han idag finns någon annanstans och mår bra. Får ha det fantastiskt roligt, skratta och njuta. Att livet är en fest. Precis som han ville ha det, varje varje dag.

Leo, det går inte en dag utan att jag tänker på dig. Vi ses igen i nästa liv älskade vän <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *