Ur Divine Magazine nr 3 2015:
Som vi alla vet är feminism ett ämne som idag diskuteras flitigt; både i hemmen, på fester, på jobbet och i media. Det är ett känsligt ämne, för oj om en råkar kliva någon på tårna. Det går ju inte för sig i vårt mellanmjölks-Sverige. Jag har fruktansvärt svårt att förstå varför det är ett sådant himla känsligt ämne att tala om – är inte ett jämställt samhälle någonting alla skulle tjäna på? Någonting som borde vara självklart att sträva efter för alla?
”Sverige är ju ett jämställt land” säger många. Nej ni. Det är det (tyvärr) verkligen inte kan jag tala om för er. ”Men jag tycker ju om att laga mat här hemma, inte behöver väl min man göra det bara för att det ska bli jämställt?”. Nej, det är inte där problemet ligger vilket många verkar tro. Det handlar inte om att sudda ut gränsen mellan kön eller tvinga folk att göra sysslor som är ”typiska det motsatta könet”. Det handlar om samhällets strukturer som format oss till dem vi är. De inlärda mönster som vi har svårt att se och tror är någonting vi valt och någonting vi själva påverkar genom hur vi är och vill vara.
Det handlar om att vi inte alls får vara dem vi vill och att vi människor inte alls har samma rättigheter och möjligheter. Och det är det, mina vänner, som är det stora problemet som vi alla tillsammans måste jobba för att bekämpa. Det är ingenting som sker av sig självt och det är därför feminismen och dess arbete är så fruktansvärt viktigt i dagens samhälle.
Att stå på sig och stolt kalla sig feminist är idag riskfyllt. Människor kommer ifrågasätta dig, hacka på dig, tycka att du är en radikal manshatare och undra varför du är tvungen att sätta en etikett på det – ”räcker det inte att säga att du är för jämställdhet?”. För att vara för jämställdhet är ju alla ”vettiga” människor och det är det ju ingen som höjer på ögonbrynen för.
Begreppet feminism har idag fått en negativ klang som många tyvärr associerar till ett grupp ”aggressiva manshatande kvinnor”. Så ja, om några feminister nu hatar män – är det någonting alla andra feminister ska bli associerade med då? Precis som att det finns människor som är totalt dumma i huvudet – ska vi anta att alla är det då? Nej ni, det där håller inte.
Men – jag varken kan eller tänker tvinga någon som inte vill att kalla sig för feminist. Så länge du ser till att vara med i kampen om ett jämställt samhälle är jag nöjd. Men jag vill också att du ska förstå att begreppet handlar om jämställdhet – inget manshat. Vi ska inte fortsätta spä på det uttjatade ”vi och dem”-tänket och hävda att kvinnor plötsligt är bättre än män. Vi ska jobba för att alla människor ska ha det bra – oavsett kön, läggning eller etnicitet.
Du behöver som sagt inte kalla dig feminist om du tycker det är jobbigt eller är rädd att folk ska döma dig och det du står för. Men: klanka fan inte ner på dem som öppet och rakryggat vågar stå för att de är feminister och vill ha ett samhälle där ALLA människor ska ha samma rättigheter och samma möjligheter. För när du gör det är det nämligen du som är en av dem som bidrar till att den redan tuffa jämställdhetsresan vi idag påbörjat kommer ta ännu längre tid.