Att få perspektiv på saker och ting.

Mötet idag gick bra, känns som att vi äntligen kan andas ut och ta allt i vår egen takt. Vi pausar uppsatsskrivandet en vecka eller två nu så vi kan njuta av ledighet och ladda batterierna under nästa veckas semester i Egypten istället. Det är så himla lätt att ge sig fan på att allt ska bli klart fort bara för att man så gärna vill prestera, trots att det innebär både blod, svett och tårar. Men plötsligt kommer verkligheten ikapp och man inser att det finns så mycket som är så himla mycket viktigare här i värden än en jäkla uppsats. Det är inte alltid värt det. Inte just nu i alla fall. Allting sker av en anledning och jag tror att det här var ett tecken på att vi måste ta ett break, samla ny kraft och återkomma med ny fräsch energi för att sedan återkomma och kunna prestera på topp.

Det viktigaste är inte att prestera och bevisa för andra att man faktiskt kan. Det viktigaste är att ta hand om sig själv och göra det man faktiskt mår bra av.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *